Mitt namn är Frida. Bor med min sambo Andreas och tillsammans har vi en dotter, Leja. Vi har pckså en Blandras Amstaff/Ambulldog som heter Hera och en Chihuahua som heter Embla. Jag hoppas du får en trevlig och intressant läsning! p>

Bytt blogg nu. Denna kommer alltid finnas kvar men jag kommer från och med nu skriva här istället:

http://abiimopectore.blogspot.com/   - HAR NU BYTT ADRESS - http://www.fridasbloggande.blogspot.se/ !!!!!!!!!


VILL DU HA DIN ADRESS I MINA LÄNKAR SÅ SKRIV DET TIL MIG ISÅFALL!

Usch. Inte klokt vilket humör jag är på vissa dagar Inte alls roligt.
Igår ville jag ha mysmat och skickade ner Andreas för att köpa något gott. Då kommer han hem med fryspizza! Hela kvällen blev förstörd för jag surade ihop totalt. Slutade med att jag halkade till på en isfläck när jag va ute sista rundan med hundarna och sträckte en muskel i benet så jag gick och la mig med tårar i ögonen och försökte sova. Inte ens det gick, men tillslut måste jag somnat...   

Andreas sa något för någon dag sedan. "Hur gör vi med hundarna när det är dax?" Jag blev helt tyst för jag hade inte ens tänkt på det. Det kanske måste gå undan! Vart ska våra stackars hundar ta vägen? Nu har vi nästan löst det. Men hur kan jag inte ha tänkt på det? Man vet ju inte när det händer eller hur det händer. Det kan gå jätte snabbt eller så långdraget som med Leja. Skulle Andreas behöva åka iväg från förlossningen och lämna dom hos mamma kanske han missat alltihop när han kommer tillbaka. Dessa problem man har hela tiden...

Var på MVC idag för första gången efter inskrivningen. Allt gick bra och jag ska få ett stödbälte hos sjukgymnasten. Men jag tror inte riktigt på de där, tror inte det kommer hjälpa så mycket. Kommer ihåg att min Pilatesboll hjälpte mig betydligt myket mer när jag gick med Leja. Där kunde jag sitta träna och smärtan försvann inte helt men det kändes bättre för stunden.

Hjärtslagen låg runt 152 och allt var jätte bra både med mig och bebisen. Vi pratade mycket om förlossningen och jag är betydligt mycket mer nervös den här gången.
När jag gick med Leja visste jag inte vad som väntade, inte heller hur det skulle kännas. Nu vet jag hur förbannat ont det gör och därmed vad som väntar mig och just det är faktisgt ingen trevlig tanke! Jag är inte rädd, bara så nervös för att ha ont. Det är verkligen tur att den största belöningen man någonsin kan tänkas få kommer efteråt. Efter regn kommer solsken ;)

Snart väntar UL 3 och det där förbaskade sockertestet, efter det är det ju nästan dax!

Min älskade lilla tomtenissa <3 Hon är så förbannat underbar!!

Det har blivit en otroligt dålig uppdatering. Inte haft så mycket att skriva om eftersom inte mycket händer just nu. Tiden står stilla och magen blir allt större och större.

Har inte dokumenterat ett skit på denna graviditeten så det tänker jag göra nu. Mest för min egen skull.

För det första måste jag skriva att denna graviditeten har jag inte hållt lika mycket koll på som med Leja. Varje vecka, tillomed dag följdes nogrant och jag fotograferade magen för varje vecka. Inte ens tagit en enda bild på mig själv denna gången. Det lär nog inte bli någon speciell heller =( Har så mycket annat att tänka på hela tiden så jag känner mig så stressad innombords. Jag har mänger med saker jag måste göra varje dag men pga av att det är så mycket så gör jag istället ingenting, då mår jag dåligt av det istället. Så får jag ångest istället.

Hundarna får finna sig i att bara gå ut och kissa och bajsa.. sorgligt och jag känner mig så jävla elak. Men jag har inget val. När jag går så får jag kramper i hela magen, och jag måste stanna och stå helt stilla mitt på vägen tills det försvinner, sätter jag mig ner värker hela höften och fötterna somnar och börjar sticka som bara den. Då lägger jag mig ner men då värker ryggen och jag blir så stel att jag inte kan röra mig. Men visst är det mysigt att vara gravid.... När h*n sparkar så det ska ta hål i både urinblåsan och rakt ut ur magen.

Jag låter som en riktig surkärring och det är just vad jag är just nu. Har humörsvägningar så det bara smäller om det. Pga av det har jag och Andreas bråkat helt i onödan.

Men det är just detta som gör att vi känner oss så himla lyckliga! vi längtar så otroligt mycket efter att våran andra bebis ska ta plats i våran familj! Leja kommer bli en otroligt super bra storasyster!

Hennes senaste bebiskommentar: "Bebis sparkar mamma i magen, ååå sackars mamma!" <3

Den här lille skiten sparkar mycket hårdare än vad Leja gjorde. Då tyckte jag att Leja var vild men detta är ju helt otroligt... gör förbaskat ont ibland!

Hera löper och Denver är helt totalt helgalen! (inte konstigt) Men han skriker som en stucken gris och det låter som om vi misshandlar honom här hemma. Hans mun förvandlas till en skrikande fioltrumpet, den fioltrumpeten har i uppgift att skrika så högt man bara kan. Hera tillåter inte honom att komma nära men det lyssnar han inte på, då ylar han och juckar på hennes huvud lite extra, samtidigt som han piper lite till. När vi kommer ut så tittat grannarna konstigt på oss. Hade jag också gjort för det låter som om vi slår honom... Hade jag haft en granne som hade en hund som hade låtit så som han gör, hade jag knackat på och fråga vad i hela världen det är som händer här inne igentligen. Mina grannar tittar bara.. än så länge.

Vi ska kastrera både Hera och Embla. Hera ska kastreras till våren för det är synd om Denver som ska behöva bli så pass stressad. Han väcker mig och Leja hela tiden när vi ska sova med sitt skrikande. 

Jag förstår att han håller på och jag visste att det skulle bli jobbigt, men jag är helt uppstressad av detta.... Finns det någon som skulle vilja vara "extramatte" åt Denver under löpen tills Hera är kastrerad? Hade en "extramatte" men det blev visst ändringar.
Jag orkar inte. Varje gång får jag galet ont i hela magen, krampar och värker.

Och NEJ! Han är absolut INTE till salu!  

Leja satt och målade, medans hon målade så berättade hon vad hon målade. Hur duktig får man vara när man är 2 år?!

Denvers första utställning gick bättre än förväntat Han skötte sig exemplariskt!

Denver fick HP, gick vidare till ras/gruppfinal. Han blev BIR och sen BIG 2a placerad. hans pris förutom rosetter blev en julpåse med leksaker, julpynt och en stor påse med potatis, som han visade tydlgt va hans och pissade på ;)





Bedömningen: Mkt elegant vällinjerad hane m fina propotioner. Utm huvud och uttryck. Rör sig mkt väl fram ibland trippigt men med utm flyt.

Domare: Jack Brander

Var på föräldrarmöte igår och det var faktisgt så himla mysigt! Det var så skönt att få komma hemmifrån lite! Jag gör ju inget annat än att går här hemma hela dagarna, ingen att prata med. Så jag var jätte nervös för att gå dit, gillar inte massa folk o så längre.... Men vi lyssnade på Carina (BVC) om infektioner, sen fikade vi och gjorde havsdjur till våra barn som de skulle sätta på en tavla av havet, som barnen kladdat ihop på ett stort papper med händer, fötter och typ hela kroppen.... de hade fått kladda i bara blöja. Det var mycket poppis! =) Idag ska dom få överaskningar på dagis... Alltså fiskar från deras föräldrar som ska simma i deras hav. Jätte roligt!

Idag är det ju jätte fint väder! Allt jag vill är att gå ut och gå runt sjön, men jag klarar verkligen inte det. Kan inte ens gå till dagis, gör jag det måste jag gå lika snabbt som en snigel.

Snart är det December. Det menas att det inte är långt till STHLM HUNDMÄSSA! Galet kul ska det bli! 

Nu ska jag gå ut med Gnällas och loppan. Denver är inne i en jätte jobbig fas just nu... Tonåringar ;) Usch, blir knäpp ibland. 

Nu ska jag försöka njuta av dagen hur den än blir =) 

 

På lördag ska Denver ställas för första gången! Meningen var att jag skulle ställa Embla också men hon är inte i sitt glatta humör just nu.... så fort hon ser en främling som närmar sig med handen mot henne så låter det som om hon ska döda.. eller ialf försöka bita av nageln på personen. Hon är bara inne i en "pill off" -period, det går över....

Bebissnack: Jag är i vecka 20 nu. ... tror jag? 20+5 måste det vara idag. Jag har inte alls lika mycket koll den här gången. Har så mycket annat att tänka på hela tiden. Leja, skolan, hundarna och hur synd det är om mig för att jag har så ont. Igår kväll tog ja småhundarna occh skulle testa att gå en längre promenad men jag fick så jävla ont så jag blev ståendes där igen och fick vända och gå hem och lägga mig på soffan igen. Jag njöt verkligen av att få komma ut och gå, även om den njutningen inte varade så länge.


Ikväll ska jag på mitt första föräldrarmöte! Jag är nog vuxen nu ;) Lejaa ska också fotograferas på dagis också. Hoppas hon kan le lite på bilderna.

Nu ska jag dricka kaffe sen ska jag plugga och träna hund. Tjingeling!

Jag är så otroligt stolt över min lilla chihuahua! Hon klarade blodspåret också igår. Hon följde det exakt hela vägen. Spåret var ganska svårt,  ca 50 m med 3 vinklar.

Som vanligt lyckas jag hålla för ljudet på kameran... Men det är inte så mycket att lyssna på endå.

Denver är lite för stirrig men han klarade det igår också tillslut. Han sniffade på starten sen sprang han iväg åt motsatt håll. Visade honom starten igen och han sprang mest runt i cirklar. Men tillslut fick han upp spåret och han klarade det tillslut han med. Det var första gången vi körde med blod så jag är absolut helnöjd endå.
Har en film på det med men tänker inte lägga ut den för jag låter som en gammal gubbe ;)

Hera fick upp spåret direkt och satte fart alldeles för fort tycker jag. Men hon följde spåret även hon och ett spår på 100 meter gick på 1 minut och 20 sek. hon sprang först förbi klöven en gång men vände rätt snabbt och fann den. Hur duktiga som helst!

Igår fyllde lilla loppan 1 år! Blev såklart 1-års tårta! Vi skulle igentligen firat med lite blodspår också men när vi precis skulle ge oss iväg för att lägga ett spår ringde dom från dagis o sa att Leja var sjuk. Så det blidde bara en mysdag hemma med en sjuk liten tös och hundarna fick nöja sig med att gå runt kvarteret... stackarna =(
Men de fick ju tårta ialf ;)



En liten film på gänget:
Leja försöker fostra Embla...

Idag drog jag och Andreas ut i skogen och la varsitt spår. Jag skulle testa med Embla och Andreas med Hera. Andreas la ett lite längre spår till Hera. Hon körde på Ca 90 meter medans Emblas första spår blev på 10 meter. Dessutom körde vi helt utan blod.
 Åkte hem och hämtade hundarna och Andreas började med Hera. Hon kom igång snabbt och släppte inte spåret en enda gång. Hon reste ragg när hon kände doften av vildsvinsklöven men spåret gick i alldeles lagom tempo!

Embla var absolut inte värre hon. På 5 sek fick hon upp spåret och hon följde det exakt! Hon kikade upp lite ibland för att Denver stod några meter ifrån och tjöt. (han var fastbunden i ett träd)

Ingen av dom tog klöven, men de tyckte det var jätte spännande!

När båda var klara testade jag med Denver för skojs skull på samma spår som Embla hade. Han fick upp spåret direkt, följde det exakt, hittade klöven och tog den.
 Alltså fick alla tre full pott på dagens första viltspår! Vi är så otroligt stolta över dom alla tre!









Nu ligger dom alla tre helt slut här. Blir nog inget mer stim här idag =D

Salukin är en ras som när Leja blivit större ska få flytta hem till oss. Det är en speciell, gammal och intressant ras. Förrutom att de är så otroligt jävla vackra!!

Kopierat från Salukiringen  Salukin är en medelstor vinthund, som är vänlig och personlig, intelligent och charmig. Satsar du tid och intresse på dess uppväxt har du en mycket givande och faktiskt ganska lättskött livskamrat, som inte har några speciella rasbundna sjukdomar och ofta lever länge. Den är snabb och på så vis delvis självmotionerande. Som vuxen är den lugn och stillsam inomhus, och den luktar sällan hund.

Salukin – den arabiska eller persiska vinthunden - har visserligen en spännande historisk bakgrund med rötter i Mellanöstern och den islamiska kulturen i civilisationens vagga. Denna från början exotiska och sägenomspunna jakthundstyp, som av beduinerna skattades lika högt som en värdefull kapplöpningskamel eller ett par hustrur, är dock sedan länge en relativt folkhemsanpassad och trevlig sällskapshund för vanliga hundägare i hela västvärlden.

En äkta långdistans sprinter!

ÅÅhh vi skulle ju kommit igång med Heras drag nu i sommar för att förbereda oss för vintern!! Vi har den senaste tiden vart lite lata med Hera och hennes träning. Jag har mest lagt ner tiden till Denver nu det senaste. Men vi får försöka ändra på det! Jag har haft en hel del med skolan nu det sista.
Läser Medicinsk grundkurs och det är inte det lättaste. Handlar om sjukdommar, orsaker, symtom, behandlingar osv osv... längtar så tills jag är klar med den här utbildningen!

Ska jag vara ärlig så hade det inte vart så att det bara fanns detta att välja på i denna kommunen så hade jag nog valt något annat. något som passar mig lite bättre. Men jag vill ha ett jobb för att kunna leva och försörja mina barn. Jag har andra drömmar... som jag skulle göra vad som helst för att få uppleva. Men Andreas har sitt jobb här och han vägrar att flytta ifrån Mullsjö. Därför blev det som det blev. och jag får bara acceptera för det finns inte mycket annat att göra just nu.

Min plan för nuet är väll att jag ska plugga tills jag föder, Andreas har börjat jobba kvällar och helger igen, vilket jag ogillar jätte mycket!

Nej.. nu ska jag gå ut med mina hundar.. Denver bara fiser hela tin.

Nu har Denver bott här hos oss i snart en månad om någon vecka. Han anpassar sig jätte bra! Han funkar kanon med de andra hundarna och bara "markerat" här inne några enstaka gånger och nästan alla gången har jag kommit på honom. När han ser att jag ser kryper han ihop som en boll och piper bara man snuddar honom. Han vet att han gör fel.
 Han är en klumpig och otroligt valpig herre som kan steppdansa av glädje så fort man tittar på honom. Han har så mycket energi och glädje i sin lilla kropp. Han är i mittenstorlek av Embla och Hera så han har lika kul med dom båda.

När vi tränar är han så himla uppmärksam på mig hela tiden! Svansföringen är helt otrolig! Den viftar hela tiden. Man ser att han älskar att lära sig nya saker. Det lyser i ögonen och man ser stoltheten när han gör rätt och får sin belöning! Om man lägger ner mycket tid på honom skulle man nog kunna gå långt.
Han är otroligt rolig att jobba med!
Denver är verkligen en mamma gris och jag ska erkänna att det är ibland lite jobbigt att hela tiden ha honom flåsandes i ansiktet haha! När jag inte är hemma springer han upp och ylar, är jag i en annan del av lägenheten där han inte kommer in, ylar han. Trots att Andreas och Leja är med honom. Andreas försöker aktivera och leka med honom och få honom att tänka på annat. Men det är inte lätt att få en sån här liten mamma-gris på andra tankar.

Vi är så glada att vi får ha honom här hos oss för han ger oss många skratt med sina kines-ryck och sin superhärliga personlighet! Klumpfot är vad han är! ;)

Ullared eller lager 157 på fredag??! Kan inte bestämma miiig!!!!!

        

Jag är riktigt sur på skolan. Sur på min lärare och jäkligt sur på hela alltet som har med skolan att göra.

Jag vill ha tillbax Helene! Vi har nu fått en annan lärare som jag i början tyckte om (Ja, alltså första gången jag träffade henne) Allt vi ska göra hör jag ifrån de andra eleverna i klassen. Hon har som uppgift att maila mig så jag får reda på vad som händer, när vi ska ha prov och om andra aktiviteter. Och när jag mailar henne för att kontrollera om jag är välkommen är hon bara snäsig och skriver kort t ex: "Ja, det går säkert bra" Inget vidare trevligt mail från en lärare. Nu ska vi ha prov på onsdag och hon har fortfarande inte mailat mig om detta. Får jag inget mail tänker jag inte dyka upp.

Tack vare denna sketna skolan har jag vart återbetalningsskyldig till CSN på 13 000 kr nu i sommar.
Blev klar med min insändningsuppgift för flera veckor sedan. Hon måste rätta det så snabbt som möjligt så jag kan ändra/göra något bättre i arbetet innan den andra kursen börjar för att inte få för mycket att göra samtidigt. Dessutom måste hon skriva på mina sidor på MedLearn att jag är klar med kursen annars registreras det som sent och jag kan bli återbetalningsskyldig IGEN! Mailade henne i torsdags om det i förra veckan, idag fick jag svar och jag ska kopiera texten: "Nej jag har inte gjort det ännu" Utan ens en punkt.

Jag är så lack på henne så därför skriver jag detta här, sämsta läraren jag någonsin mött!!!!

Hur som helst, jag ska sätta mig och plugga nu, invänta kaffe och sedan hämta min lilla tös som är på dagis idag.

Så här glad blir man när man är liten och det regnar! Då klagar man minnsan inte.

 




Hundarna klagade inte dom heller!

 

Min lilla lilla gumma har nu blivit 2 år! Fyllde den 15 September.
Hon har haft 2 otroligt roliga dagar! Tårta och bus med kusiner och vänner + en massa fina saker! Hon blir överlycklig nu när hon är på sitt rum och kan sitta där inne och pilla med sina nya saker länge! Vi var ute och blåste bubblor (Som hon fick av Jenny, Jonny och barnen) Det dröjde inte länge förrens hon heldre ville gå in och leka på sitt rum. Där sitter hon och lyssnar på musik och målar lite, lagar lite mat, bygger med klossar och om igen.

Grattis igen min vackra, söta, smarta, goa, snälla, roliga, tokfia! Mamma & Pappa älskar dig!