Mitt namn är Frida, född 88 och bor i Mullsjö tillsammans med min sambo, Andreas. Tillsammans har vi fått en underbar dotter! -Leja. Leja föddes 15 Sep -09. Hon är allt vi önskat oss! Hon betyder allt för oss. Med oss bor också Hunden Hera (AMSTAFF/AMBULLDOG) Och huskatten Sessa. =) Med min blogg vill jag skriva om våran dotters utveckling och hur vardagen som föräldrar kan vara.

Jag fick inte med mig kameran på den långa rundan, men jag tog lite kort innan vi gick på Embla och Denver när dom fick ett av sina spratt.

Här är några som inte blev allt för suddiga... inte lätt att hänga med i den farten dom har.







Denver lekte nog att han var en känguru (Stavning?) Precis efter att jag tog det kortet flög han rakt upp i luften och landande på samma ställe.




"Yeäh, det där kunde du inte missat matte.. jag har talanger 8)"











Christel om du läser det här så vill jag bara tala om att det går verkligen hur bra som helst! Tack så jätte mycket för att jag fick köpa Denver, han är fantastisk! Han passar oss perfekt!
TACK!!!!

Nu ska vi käka taccos! :P

Ja, nu har han börjat känna sig hemma här på riktigt. Han kutar här fram o tillbaka som en galning o dom andra hundarna älskar hans ryck! Flickorna springer lyckligt efter! Embla är ju sötast när hon kämpar för allt i världen för att synas när Hera och Denver busar ihop. Hon går inte med på att dom ska busa utan henne. Det är inte lätt att vara så liten. Imellan, det ska hon iallafall!

På dagens långpromenad ska jag försöka ha med kameran för det är så fint väder att fota dom i.

Han är mycket osäker på människor ute, han morrar lite och gömmer sig bakom mina ben.
(Måste bara tillägga att han morrar inte för att han är aggresiv! Det är skillnad på aggresivitet och osäkerhet!)
Idag hade vi en liten övning. Jag gick förbi skolan med alla tre hundarna och hoppades på att någon liten flicka skulle se oss och komma och fråga om att klappa. Det kom 8 st, men jag förklarade att pojken är mycket rädd så dom fick börja med att en av dom satte sig och klappade de andra hundarna, och ignorera Denver. Barnen ville bara klappa Embla men tillslut stod alla samlade runt en lycklig Hera och Denver kännde sig lite säkrare mot slutet och vågade sträcka fram nosen. Det dög för idag. Han tränar hela tiden genom att möta människor på vägarna när vi går och det är tillräckligt ansträngande för en liten hjärna. 

Snart ska jag hämta min lilla hulligantös <3 Sen får vi se vart dagen tar vägen!

Allt går bra! Han håller sig runt mina fötter precis hela tiden. Går jag någonstans där han inte kan följa med så gråter han högt. Än så länge har vi inte märkt av hans ylande iallafal.

Embla har stenkoll på vad han får ha och inte ha.

Nu är han äntligen hemma!
Kl halv sex vaknade jag i morse, ville bara iväg så fort som möjligt! Inte riktigt så tidigt åkte vi dock inte.

Resan hem gick kanon! Han spydde en gång strax efter avfärd. Sen dreglade han ner mig resten av resan. Men det gick verkligen jätte bra hem. Han låg och sov hela vägen hem. Vi stannade en gång för en bensträckare.

Hämtade Embla hos Andreas syster och Embla och Denver brydde sig inte ens om varandra. Denver hade mest koll på vart jag var någonstans. Väl hemma gick Andreas in och hämtade Hera så tog vi en promenad med dom allihop. När vi kom in gick han runt och nosade lite medans Embla visade mycket tydligt vad som va hennes och vad han inte fick lov att gå i närheten av. T ex soffan... Men efter lite derigerande till Embla så accepterade hon honom i soffan också. Just nu ligger dom alla tre och tuggar på varsitt ben.

Denver är verkligen mer än vad jag väntat mig. Han sköter sig exemplariskt! Han lämnar inte mina ben mer än någon meter än så länge.

Lite snabba bilder:







Andreas sa: Älskling, Det är mysigt med tre hundar! Då blir jag glad och alldeles varm i hjärtat! För då vet jag att han är lika glad som jag.

Jag har fastnat i Photoshop dom två sista dagarna. Jag har inte vart riktigt pigg.

Här är mitt senaste! är inte helt nöjd eftersom det är vissa funktioner jag inte förstår mig på.


FÖRE

EFTER

Tycker nästan hon ser mer läskig ut än vacker. Men övning ger färdighet ;)

Nu är det bara 4 dagar kvar tills lilla pöjken flyttar hem till oss, det kommer bli så otroligt roligt och spännande! En ny ras, ny personlighet, nytt kön och framför allt en helt ny bästa vän! Mitt liv har alltid cirklats runt hundar, på ett eller annat sätt. Jag har alltid varit fäst vid dessa underbara varelser. Nu när jag på ett sätt kan leva upp till mina drömmar vill jag ta chansen. I framtiden kommer jag skaffa mig en hunddagis utbildning. 

Jag har inte sagt detta till någon, förrutom Andreas. Men jag vet hur min framtid ser ut, jag har bestämt mig. Jag ska lyckas att förverkliga min dröm! Jag ska starta ett litet center för hundar som är svåra att omplacera, hundar som i friskt tillstånd ska avlivas och som blivit missförstodda. Detta kommer jag inte kunna göra helt själv, jag kommer inte kunna förverkliga min dröm än. För att börja någonstans behövs pengar... för att få pengar behövs jobb och utbildningar.

Men som sagt, först ska ja skaffa mig en hundagisföreståndare-utbildning (Om jag hittar någon som inte är minst 20 mil härifrån) sen får vi se hur långt jag hinner.

Jag försöker fortfarande lära mig kameran. Det är inte alls lätt så ni får gärna skriva vad ni tycker. Det är framför allt Leja och hundarna som det fotas mest på här hemma.

Bästaste Leja! <3

Fick en bild av uppfödaren för några dagar sedan på våran prins.
Så här ser han ut utan tejp och rakade öron =) haha, världens finaste kille<3

En liten liten apa...

Världens sötaste apa med ett super hett temperament!

Jag har världens finaste människor hos mig!