31 Augusti

Ja, nu har han börjat känna sig hemma här på riktigt. Han kutar här fram o tillbaka som en galning o dom andra hundarna älskar hans ryck! Flickorna springer lyckligt efter! Embla är ju sötast när hon kämpar för allt i världen för att synas när Hera och Denver busar ihop. Hon går inte med på att dom ska busa utan henne. Det är inte lätt att vara så liten. Imellan, det ska hon iallafall!

På dagens långpromenad ska jag försöka ha med kameran för det är så fint väder att fota dom i.

Han är mycket osäker på människor ute, han morrar lite och gömmer sig bakom mina ben.
(Måste bara tillägga att han morrar inte för att han är aggresiv! Det är skillnad på aggresivitet och osäkerhet!)
Idag hade vi en liten övning. Jag gick förbi skolan med alla tre hundarna och hoppades på att någon liten flicka skulle se oss och komma och fråga om att klappa. Det kom 8 st, men jag förklarade att pojken är mycket rädd så dom fick börja med att en av dom satte sig och klappade de andra hundarna, och ignorera Denver. Barnen ville bara klappa Embla men tillslut stod alla samlade runt en lycklig Hera och Denver kännde sig lite säkrare mot slutet och vågade sträcka fram nosen. Det dög för idag. Han tränar hela tiden genom att möta människor på vägarna när vi går och det är tillräckligt ansträngande för en liten hjärna. 

Snart ska jag hämta min lilla hulligantös <3 Sen får vi se vart dagen tar vägen!