Längtar till vitsipporna

Vet inte vad ja ska ta mig till med mig själv just nu. är det vinten som är lång? är det jag som är trött? Dagarna är slöa, min kropp förändras väldigt, väldigt mycket just nu! känner inte igen mig själv...  blir rädd av att se mig själv, detta är inte jag!
   Jag känner mig själv som en glad possetiv tjej som ler åt folk, och försöker sprida glädje kring mig.
Nu är det bara ett svart moln som kretsar kring mig och jag vill bara krypa ner i min säng och gömma mig.

Jag gör vad jag kan för min älskade Andreas som får stå ut med mig, Andreas är den enda för mig, skulle aldrig någonsin vilja va med någon annan kille i världen! inte en chans!!! heldre skulle jag leva som enka resten av mitt liv.
Skulle heldre vara uteliggare, sova på gatan, bara jag får va i hans närhet!
   Jag är så glad som har honom!

Nu ska jag ta tag i min dag!